läslogg 3 julia

Händelse 1:

 

En sak som hände i boken var att Áili och hennes kompis Olivia snor en trolltrumma som finns på ett museeum för att Áili ska kunna ta sig till ande världen för att be andarna om hjälp att lära sig kontrollera hennes krafter. Áili och Olivia kör iväg med en jättegammal skoter mitt i natten till museet som ligger i skogen.

 

När dom kommer dit måste dom krossa gla montern som trumman finns i. Allting går bra och ingen upptäcker dom, men när dom går tillbaka till sin skoter som står en bit bort inne i skogen så hör dom tre röster bakom dom efter ett tag.  Det är tre killar och en tjej fast dom kan inte se deras ansikte. Tre stycken av dom har lurat med den  fjärde till kyrkan för att skrämma honom så dom kan få reda på en sak. Dom tänker inte skada han men det slutar med att en av dom gör det ändå.

Efter ett tag får man veta att dom tre personerna var Ivvár, Valde och Tua men det var bara Ivvár som slog ner den fjärde killen.

 

Jag tycker att det var fel av tjejerna att stjäla trumman men samtidigt så förstår jag varför dom gjorde det eftersom att Áili måste ju lära sig att kontrollera sina krafter annars kan någon annan bli skadad. Ibland måste man göra saker som är fel för att det ska bli rätt i slutändan och även fast det här kanske kommer skada Áili så måste hon göra detta för att skydda hela Sapmí och dom hon bryr sig om. Hade jag varit hon hade jag nog också gjort så.

 

Händelse 2 :

 

Samma natt som dom tog trumman far Áilia och Olivia till en öde stuga ute i skogen så att Áili kan testa trumman. Hon börjar slå på trumman med en medföljande pinne och hon känner att det går som elektriska stötar och vibreringar genom kroppen, inte sådana som gör ont, hon känner att hon har någon speciell kontakt med trumman.

 

Áili fortsätter slå och tillslut kommer hon till en skog i Sapmí. Hon ser två män stå och prata och en björn kommer gåendes mot dom och blir till en människa igen. Hon tror att det är Borri Noadi. Hon hör hur de tre männen pratar om att dom ska hitta noadin i Sapmí (Áili) fast dom tror att det är en kille dom letar efter och vet inte att det faktsikt är en tjej.

Borri Noadi måste ha extremt starka krafter för egentligen ska dom inte kunna ha så starka krafter så dom kan byta skepnad på grund av dom magiska sköldarna.

 

Först känner ju sig Áili lugn eftersom hon tror att dom inte letar efter hon och att dom letar efter en kille men sedan säger Olivia att dom bara tror att det är en kille för så var det förr i tiden.

Hade jag varit Áili så hade jag varit ganska så rädd för det här kan ju innebära döden för hon och jag hade iallafall haft i åtanke att fly tillbaka till Skåne men samtidigt hade jag inte gjort det för hon måste ju skydda Sapmí.

 

läslogg 4 julia

middags mörker

Jag har nu läst ut middags mörker och den handlar som sagt om Áili och hennes nya liv i samebyn Idjärví. I boken får man följa med när Áili skaffar nya vänner som Valde och Olivia, när hon får sin första kyss med Valde, när hon nästan blir dödad av andarna, när hon och Olivia stjäl en trolltrumma, när hon ser Borri Noadi i sina “drömmar” eller vad man ska kalla det och en massa mer.

 

Áili är en 16 årig tjej som är tvungen att flytta upp till kalla Norrland när hennes pappa dör i cancer och hon blir föreldralös (hennes mamma dör när hon föder Áili). Áili dör nästan när hon föds men dom samiska andarna räddar hon och märker henne som en noaidi för att kunna skydda Sapmí från Borri Noaidi när hon blir äldre. För att skydda henne eftersom detta kan leda till hennes död så tar hennes pappa med Áili till Skåne och skaffar ett jobb som flyttar mycket för att andarna inte ska hitta hon. Han väljer också att aldrig prata om hennes samiska ursprung eller om hennes samiska släkt bara för att hon inte ska få för sig att resa upp dit. Áili bär även alltid sin pappas gamla stickade tröja och en silver kjedja med hennes föreldrars vigselringar som ett minne.

 

Áilis mål i boken är att tillsammans med hjälp av Olivia och sin gammel mormor Raija rädda Sapmí.

 

När Áili flyttade upp till sin morfar Egel så kände hon sig verkligen inte välkommen. Han skyllde på hon att hon var anledningen både till sin mammas och mormors död eftersom hennes mamma dog när hon födde Áili och han sade att hennes mormor tog livet av sig för att Áilis mamma dog och strax därpå så stack Áili och hennes pappa men egentligen var hon psykiskt sjuk innan allt detta hände. Även många andra samer däruppe ogillade Áili, speciellt Ivvar och Tua av någon konstig anledning, men det tar inte så långt tid innan hon lär känna både Olivia och Valde (jag tror faktiskt att Áili och Valde blir lite kära i varandra).

 

Jag skrev tidigare i en annan läslogg om en varg som är bunden till Áili via deras själar och den vargen heter Jiekna. En dag när Áili följer med på en renskiljning så träffar hon den vargen när Ivvar försöker skjuta den. Hon känner direkt att dom har någon sorts conection och precis när han skjuter så kastar hon sig framför vargen men hon hinner inte skydda vargen men ändå känner hon Jieknas smärta och svimmar av. Men Jiekna klarar sig.

 

När Áili vaknar upp igen så har hon kommit till ande världen och där förklarar dom allting om vargen, hennes krafter, Borri Noaidi, hon får träffa sin mamma och hon blir nästan dödad för att hon till en början inte accepterar deras uppdrag. Hennes mamma tar hon även till en tid jätte långt tillbaka där hon får se kyrko massakern. Kyrko massakern är en händelse när Borri Noaidi attackerar den svenska kyrkan för att få bort dom och då inser hon hur farliga dom är.

 

När hon vaknar upp så berättar hon allting för sin nya vän Olivia som hon träffade på renskiljningen och tillsammans berättar dom allt för hennes pappa Arthur. Först tvekar Arthur på om det verkligen är sant eftersom det inte har funnits noaidis på flera hundra år, han säger då att han vill ta några blodprover eftersom hennes krafter syns i blodet. Han tar med blodproven till Nåjdernas råd som han är med i så dom får kolla på det och blir borta ända till slutet av boken. Nåjdernas råd är en grupp som vet mycket om övernaturliga saker och deras jobb är att på något sätt skydda Sapmí från onda krafter.

 

Tiden går och Áili börjar fundera mer och mer över hennes krafter och en dag råkar hon faktisktt använda dom och frysa två snöbollar i luften. Efter den händelsen börjar hon och Olivia ta reda på en massa fakta som kanske kan hjälpa hennes med att kunna kontrollera sina krafter. När dom inte kommer fram till något så inser dom att Áili måste ta sig till ande världen igen för att be om hjälp och ganska snabbt kommer dom på att dom behöver en trolltrumma för att ta sig dit.

 

Áili och Olivia bestämmer sig för att sno en trumma från ett museeum och det lyckas dom med utan att någon får veta att det är dom. Första gången dom försöker så kommer hon till ett ställe i en skog där hon ser Borri Noaidi stå och prata om att dom letar efter en noaidi, alltså Áili. Det är 3 män och en av dom heter Birki Omma och är även ordförande för sametinget.

Dom försöker en till gång ett antal veckor senare fast med Raijas (hennes gammelmormor) hjälp och hon säger att dom glömde göra en sak förra gången, man måste jojka. Jojk är ett sorts sätt att sjunga på, då sjunger man på samiska med ord från hjärtat. Den här gången går det mycket bättre och hon kommer till ande världen. Efter ett tag reser även Olivia efter sin pappa för att be dom skynda sig.

 

Áili frågar sin mamma och en annan gubbe vad hon ska göra för att kontrollera sina krafter men det enda svar hon får är att hon är den enda som vet, hon måste komma på ett sätt att inte kontrollera med sina känslor. Dom säger också att Áili måste hitta uresiten innan Borri Noaidi gör det. Urseiten är en sorts sten som finns gömd i Idjärvi och den är fylld med flera hundra olika noaidi krafter.

 

En dag så åker hon och Valde ut med skotern och hon blir attackerad av en björn som är en av Borri Noaidi och då måste hon använda sina krafter mot björnen. Valde ser det och han har tydligen en överenskommelse med Birki att överlämna noaidin till han i utbyte mot något annat.

Valde lurar med sig Áili till sametinget där Birki är medans hon somnat i hans bil. När Áili inser vart hon hamnat så försöker hon stoppa Valde att ta med hon tid men det går inte.

 

När hon träffar Birki börjar han hota henne att ge han urseiten men när hon inte har den så tänker han attackera hon så hon skriker så Valde kommer in och ska stoppa honom. Det slutar med att Valde blir svårt skadad och hon lyckas fly med hans bil.

 

Efter bara några timmar när hon kommit tillbaka till byn så hör hon ett stort dån och himlen blir alldeles röd, det är Borri Noaidi som försöker ta sig igenom den magiska skölden som ligger runt samebyarna. När Áili går ut för att möta han så har han med sig Olivia och Arthur så hon väljer att slåss med han så dom får gå fria. Áili går ut ur skölden för att slåss mot han eftersom han inte tar sig igenom. Hans krafter är så starka så hon dör nästan men hon lyckas frysa en av dom och döda en annan. Precis när Áili nästan håller på att dö av Birkis blixt krafter så börjar Raija spela på nåjd trumman och en sköld bildas runt henne så hon kan gå emellan Birki och Áili så blixten speglas tillbaka på Birki, det slutar med att både Raija och Birki dör.

 

Áili blir väldigt ledsen och boken slutar med att Áili vaknar av att Jeikna skrapar på flnster rutan och när hon kommer ut hör hon att norrskenet viskar Áili. Hon frågar “är det Raija?” och norrskenet skiftar från rött till mossgrönt precis som Raijas klänning.
Man fick aldrig veta vad som hände med Valde eller vart urseiten var. Men det finns en amulet som Áili fick av Olivia för att ta sig igenom byns sköldar och jag tror faktiskt att det är urseiten men dom vet det bara inte än.

Julias läslogg 2

Áili bor som sagt i en sameby långt uppe i Sverige som heter Idijärvi. Även fast jag inte vet hur det ser ut där kan jag tänka mig att det är väldigt fint där uppe.

Vid sjön som personerna i boken pratar om så tror jag att den är omringad av skog och frusit till is och är täckt av snö nu eftersom att det är vinter. På dagen när det är soligt så glittrar säkert snön och på kvällen när solen går ner så är det säkert jätte fint med lila och rosa himmel.

Det var ett tillfälle i boken då det var ett norrsken som lyste upp hela himlen och då hörde Áili att norrskenet viskade hennes namn. Jag tror det har något att göra med hela den här ande grejen. När jag läste det så fick jag som en känsla att den där byn var som lite kuslig med spöken och övernaturliga krafter och allt, och det stämde ju med tanke på det där osynliga kraftfältet som håller borta magi från byn.

Jag tänker mig också att byn är väldigt liten och mysig med små hus inte så jättenära varandra och en liten by väg som slingrar sig genom byn. När jag föreställer mig deras gårdar så ser jag framför mig skotrar och fyrhjulingar på varje gård som dom har när dom sköter renarna och dom flesta gårdar har nog också en lappkåta av någon anledning.

När jag kollar på bokomslaget så får jag en känsla av att byn är lite creepy och skum men när jag läser boken får jag inte alls samma känsla, då känns det som att byn är väldigt mysig och hemtrevlig. (Bortsett från norrskens grejen.)
“När jag följer honom ut ur bilen möts jag av en färgsprakande himmel. Vita, gula och gröna nyanser fladdrar likt en gardin över natthimlen. Det är så vackert att jag glömmer bort att andas. Jag står med ansiktet vänt mot den blixtrande färgprakten oförmögen att slita blicken från den. Skådespelet är så intensivt att jag inbillar mig att det knastrar i luften. Ljudet påminner om bruset från en radio innan man lyckas ställa in rätt kanal. Dår hör jag det, som en viskning genom sprakandet. Någon som kallar mitt namn. Áili.”

Eftersom det inte beskrevs så mycket hur det såg ut i boken och jag hittade inga bilder på google hur det ser ut så var jag tvungen att föreställa mig nästan allt hur det ser ut.

om julia

Hej jag heter Julia och är 13 år och jag är från Norrland. Jag gillar att åka slalom, köra skoter, sova och att rida.

På fritiden brukar jag rida, jag tycker det är roligast att rida ute i snön och på sommaren när det är varmt. Jag tycker också om att sova, vara med kompisar och familjen och ibland fara på stan för att äta på donken.

Jag gillar också att lyssna på musik som jag gör hela tiden. Min humor är verkligen sämst speciellt när jag är trött för då kan jag börja as garva åt vad som helst. Och att vara i fjällen är nog det bästa som finns.