Tilde läslogg 2

Läslogg 2

 

Jag har nu läst halva boken av middagsmörker som utspelas nästan längst upp i sverige i Kiruna, därav finns det väldigt mycket snö och så är väldigt kallt där.

Jag tycker det är väldigt mysigt med mycket snö och när det är lite kallt så man behöver ha tänt en brasa eller många täcken virat runt sig. Jag tycker miljön beskrivs som väldigt kall fast ändå på ett bra sätt, så kallt att ifall man andas ur munnen kommer det rök.

Ett citat i boken som visar att huvudpersonen tycker att det är kallt är “ Jag landar i istiden. “  Jag får en känsla att det är väldigt ljust och vitt, nästan så ljust att man knappt kan titta utan att behöva kisa.

När jag läser den här boken får jag även en känsla att det finns många olika känslor både ledsna, glada, sura och retsamma. Jag får även väldigt många bilder i huvudet när jag läser den här boken, t.ex när hon ser den där vargen eller när hennes “ ande “ kommer och talar med henne. Just de stycket tycker jag att miljön verkligen påverkar bokens handling. Man får verkligen en inlevelse och bilder i huvudet om vad man läser om. Ifall det inte hade funnits några miljöbeskrivningar i den här boken tror jag inte att den hade blivit lika spännande, man får verkligen mer inlevelse med de. Även en händelse som jag reagerar lite extra på är när hon åker med tygskor till kiruna? Liksom i Kiruna är det svinkallt, jag skulle då ha frusit ihjäl.

läslogg 2 Maya

Middagsmörker

Boken middagsmörker har inte speciellt många miljöbeskrivningar men utav de jag har läst så har man fått veta att det finns väldigt mycket snö och det är allmänt bara mörkt som norrlands vintrar brukar vara. Man har även fått veta att det har renar för det är en stor del utav deras kultur och även att det använder skotrar som transportmedel och därefter så borde det luktade blöt päls och skoter avgaser.

Jag tror även att uppe i den samiska byn där Aíli bor så är det ganska oroligt, då  Aíli tror nämligen att Samernas största mardröm är tillbaka efter att ha tror att han varit utrotad. Det är nämligen  bara en noaid som är väldigt sällsynta kan lösa problemet. När jag läser boken får jag både en kall känsla och jag känner mig iakttagen för att boken är ganska speciell. Den har inte samma stuk som de andra böckerna jag läst innan för jag brukar inte föredra att läsa fantasy böcker.

Jag antar att jag får dessa känslor för att det är som sagt väldigt orolig i byn där Aíli bor i. Hon vet inte vad som kommer hända näst och det är i princip även bara hon som vet om detta för att hon har fått veta att hon är noaidi och hon även fått gå över till andra sidan och hon har fått budskapet och det skrämmer henne för hon har inga tankar på vad som kommer ske. På grund utav att att borri noaidi som han heter trott varit död men fått en uppenbarelse och det beskrivs i citatet “andarna säger att Borri noaidi är tillbaka i sápmi.” (s.113). Men många vill inte tro på budskapet för det har vetat sedan tidigare att han är död. Jag tycker synd om Aíli för hon försöker få människorna i byn att förstå men ingen tror på henne.

Läslogg 2 Towe

Det finns inte så många miljöbeskrivningar i boken men dom som finns är ordentligt skrivna och som ett exempel var när dom förklarades när Aili var ute i snön och när hon kom till huset förklarades det i olika rum. Boken ger mig en känsla av att allt är grått och kallt. Men det kan vara för att boken utspelar sig så långt upp i Sverige. Den ger också en känsla av rädsla och obehag. Boken har gett mig känslan av obehag så även om det finns en känsla av kärlek och vänskap känner jag ändå en känsla av spänning och rädsla. När jag läser boken kan jag ofta se platserna som beskrivs framför mig men jag ser dom ofta mörka och kalla, som ett exempel ser jag när Aili sitter vid köksbordet i köket. Jag tror att det beror på att jag kommit ganska långt in i boken och har fått mycket beskrivet. Jag tror att det spelar stor roll att man får upp bilder i huvudet för man får en bättre känsla och att man kan förstå mer när man ser platserna framför mig. Tidigt i boken är Aili ute och går och tänker på hur det ska bli att på i en sameby och plötsligt träffar på en kanin och när hon vidrör den känner hon att det sprider sig ett lugn i kroppen och hon börjar le.“Det är skönt att veta att vissa saker är som vanligt när resten av mitt liv är upp och ner”.(S. 40) Det är ett citat som finns tidigt i boken när Aili rör vid en vit kanin och känner en trygg känsla i kroppen. Det ger mig en varm känsla inom mig men samtidigt har inte obehags känslan lämnat min kropp och det känns som att det kommer hända något. Aili är vegetarian och alla som bor i Idijärvi äter kött och jagar och ibland får hon kött och då börjar hon att må illa, Aili känner sig annorlunda. Det som har hänt hittills i boken är både positiva och negativa men den är väldigt spännande.

Läslogg 2 Alva

I min bok så känns miljön väldigt kall och grå och jag tror det beror på att allt utspelas långt uppe i Sverige. Bokens författare är väldigt noga med att beskriva att det är mycket snö. Det finns inte så många beskrivningar i boken men de som finns ger en ganska obehaglig och mörk känsla eftersom boken handlar om ganska mörka saker.

Boken utspelar sig i en liten sameby uppe i norra Sverige så det är väldigt tyst miljö eftersom det är så lite människor som bor där och jag kan tänka mig att ljuden man hör är ljud av skotrar.

När jag läser boken så ser jag ofta miljön framför mig och jag tror att det beror på att jag har kommit ganska långt in i boken. Miljön i boken påverkar handlingen i boken väldigt mycket eftersom Aíli var tvungen och flytta dit och trivs verkligen inte. “Jag landar i istiden. Så känns Kirunas snökaos jämfört med det skånska slask jag lämnat bakom mig” (s. 5) Det är den första meningen i hela boken och redan då så målas miljön i boken upp som en “snöstorm”. Eftersom jag bor ganska långt upp i Sverige så förstår jag att det är kallt och snöigt men jag känner dock att dom bara beskriver det negativa och tar inte upp alla positiva sakerna med att bo långt uppe i Sverige.

Aíli är en vegetarian vilket gör det ganska svårt för henne för hon får inte den mat hon är van vid. Ibland så blir hon serverad kött och då börjar hon må illa och känna obehag. Hon blir även serverad till exempel kaffe vilket hon tycker smakar väldigt dåligt. Smakerna hon har upplevt i boken hittills är kanske inte det bästa hon smakat och det förstår jag för jag skulle verkligen inte vilja dricka t.ex. kaffe.
Jag tycker att det är väldigt bra miljöbeskrivningar i boken för dom innehåller väldigt bra beskrivningar så då tycker jag inte att det spelar någon roll att det inte är så många miljöbeskrivningar. Jag tycker dock att dom borde börja beskriva positiva saker inte bara att det är kallt och grått.

Julias läslogg 2

Áili bor som sagt i en sameby långt uppe i Sverige som heter Idijärvi. Även fast jag inte vet hur det ser ut där kan jag tänka mig att det är väldigt fint där uppe.

Vid sjön som personerna i boken pratar om så tror jag att den är omringad av skog och frusit till is och är täckt av snö nu eftersom att det är vinter. På dagen när det är soligt så glittrar säkert snön och på kvällen när solen går ner så är det säkert jätte fint med lila och rosa himmel.

Det var ett tillfälle i boken då det var ett norrsken som lyste upp hela himlen och då hörde Áili att norrskenet viskade hennes namn. Jag tror det har något att göra med hela den här ande grejen. När jag läste det så fick jag som en känsla att den där byn var som lite kuslig med spöken och övernaturliga krafter och allt, och det stämde ju med tanke på det där osynliga kraftfältet som håller borta magi från byn.

Jag tänker mig också att byn är väldigt liten och mysig med små hus inte så jättenära varandra och en liten by väg som slingrar sig genom byn. När jag föreställer mig deras gårdar så ser jag framför mig skotrar och fyrhjulingar på varje gård som dom har när dom sköter renarna och dom flesta gårdar har nog också en lappkåta av någon anledning.

När jag kollar på bokomslaget så får jag en känsla av att byn är lite creepy och skum men när jag läser boken får jag inte alls samma känsla, då känns det som att byn är väldigt mysig och hemtrevlig. (Bortsett från norrskens grejen.)
“När jag följer honom ut ur bilen möts jag av en färgsprakande himmel. Vita, gula och gröna nyanser fladdrar likt en gardin över natthimlen. Det är så vackert att jag glömmer bort att andas. Jag står med ansiktet vänt mot den blixtrande färgprakten oförmögen att slita blicken från den. Skådespelet är så intensivt att jag inbillar mig att det knastrar i luften. Ljudet påminner om bruset från en radio innan man lyckas ställa in rätt kanal. Dår hör jag det, som en viskning genom sprakandet. Någon som kallar mitt namn. Áili.”

Eftersom det inte beskrevs så mycket hur det såg ut i boken och jag hittade inga bilder på google hur det ser ut så var jag tvungen att föreställa mig nästan allt hur det ser ut.